In Dublin's fair city, where girls are so pretty...

...mötte jag en tjej som hette Molly Malone, men eftersom flickorna i Dublin röker för mycket, blev det ingenting av den kärleken heller. Skämt åsido: nästa torsdag ska jag åka till Baile Átha Cliath, dvs. Dublin. Gaeliska förbundet består alla fiolerna, både flyg, kost och logi. Jag vet inte om vårt lilla jippo klarar nyhetströskeln i Finland, men kolla hjärtvättsmaskinen om en vecka, kanske ni ser mig tala iriska till massorna. (Vilka jävla massor? Irisktalande massor? Nåja, is uafásach an bulc iad na Gaeilgeoirí féin, ach iad a chruinniú in aon áit amháin...)

Javisst, det känns nog lite surrealistiskt: i Finland är man bara manschettproletär och lägrestatuskille, men från Irland ringer det en flicka med honungsdrypande röst och frågar på sitt första inhemska: Dia dhuit, a Phanu, vill du komma till Dublin och spela nationalhjälte? Vi betalar både mat, hotellrum och flygbiljett!

Nej, hon lovade inte att skaffa mig någon av gaeliska tevens vackra nyhetsuppläsarflickor som sällskap i sängen. Det finns gränser även för irländsk gästfrihet. (Och om hon hade gjort det, så skulle jag inte berätta det för er. Man måste ju vårda - för att inte säga vörda - sin image som ensam, självömkande stackars onanist.)