Intressant nog...

...har antalet läsare inte sjunkit väsentligt trots språkbytet. Tvångssvenskan har tydligen burit frukt.

Jag borde egentligen ha dragit en gräns för hur mycket jag slöser på böcker, men ändå köpte jag en ny Orwellbiografi och läste den í eina lotu, som islänningen säger. Som Plökis gamla läsare vet, är jag en entusiastisk Orwellbeundrare, men trots att boken påstod sig vara ikonoklastisk, kom den egentligen inte med någon ny information. Det jag fick veta om Orwells privatliv förvånade mig egentligen inte; det enda överraskande var att han tydligen hade en massa kvinnor som han lyckades förföra med något knep som hade med självömkan att göra. Han adopterade också en son, men var då redan så sjuk och dödsmärkt - han var ju inte fyllda femtio när han dog i tuberkulos - att killen inte riktigt mindes honom efteråt.