Lande, del 2

Har Lande förresten nånsin skrivit någonting vetenskapligt relevant? Han påminner mig något om Pentti Saarikoski, vars viktigaste prosaverk enligt Pekka Tarkka var dagböckerna från ungdomsåren. Det säger mycket om finsk litterarur, och det bör även visa varför jag bytte språk. Om utgivningen av finsk litteratur i praktiken kontrolleras av en klick supiga sextitalister som ser sina kompisars ungdomliga notiser som epokgörande, börjar jag äntligen fatta galoppen. En bra orsak till att inte mera skriva på finska. När hela den litterära scenen behärskas och styrs av halvbildade sextitalistiska kvarlevor och suputer så är det bortkastat för en mångsidigt allmänbildad helnykterist att ens försöka få sina alster publicerade. På svenska går det däremot bra.