Lande Lindfors

Tommipommi Perkola säger sig läsa Lande Lindfors' memoarer, som heter någonting ohanterligt i stil med Mina vetenskapliga, amourösa, alkoholhaltiga och politiska äventyr - tro mig eller ej, det där är en ganska ackurat återgivning av titeln, sålänge jag kan göra det på älskat fadersmål. Jag har aldrig kommit på riktigt underfund med vad den här Lindfors är för en konstig kropp, jag vet bara att han är en svårt alkoholiserad skränfock som ibland prackar någon sorts urtråkig sextitalism på Vapaa-ajattelijas läsare. Vapaa-ajattelija är de finska fritänkarnas tidning, eller snarast fanzine: allra mest liknar blaskan organet för ett obskyrt religiöst kotteri, och om man som oinvigd bryr sig om att bläddra i den, blir man genast påmind om Tuomas Nevanlinnas oförglömliga uttalande om ateismen som en kristen sekt. Visserligen brukar kristliga sekters propagandablaskor vara betydligt mera underhållande och mänskligt rörande än Vapaa-ajattelija, och jag är rätt säker på att endast det allra undermåligaste slöddret bland de som kallar sig kristna klarar av att tänka mindre fritt än den genomsnittliga fritänkaren.

Lindfors är en ful, supig skränfock, och givetvis också en gudabenådad flicktjusare, som alla fula, supiga skränfockar är. Dessutom är hans meningar typiskt sextiotal av den sorten som kanske var uppfriskande provokationer på sextiotalet men som i dag låter som en gammal raspig grammofonskiva från Pathéphone-tiden. Han verkar vara genuint överraskad av och besviken över att sextiotalets knull- och supevangelium inte visade sig mera effektivt än de eskatologiska framtidslöften som andra extatiska religioner bjuder sina anhängare på - även efter sextiotalet blev man gammal av att leva och sjuk av att supa, och tydligen tog också fittan slut när man blev tillräckligt gammal och sjuk. Hur fan kunde det gå så här, undrar Lande, som trodde att han kunde förbli evigt ung genom att vägra bli vuxen?

Den enda förklaringen är enligt hans åsikt tydligen avfall från tron. Jäkla människor trodde inte på sextiotalismen, utan blev apostater och återomfattade den kristna tron. Därför måste Lande fortsätta med sina tirader i Vapaa Ajattelija mot att folk inte knullar och super tillräckligt mycket utan låter sig alltjämt lockas av Gud till nykterism, äktenskaplig trohet och annat som ur Landes inflexibelt sextiotalistiska synvinkel är synd mot hans religion. Gubben är precis som spegelbilden till en gammal prost som himlar sig över den gudlösa ungdomen.

Lande har givetvis inte håxat att sextiotalets sexuella revolution skedde på flicktjusarnas villkor - deras som på finsk bloggslang heter ylemmän tason miehet, män av högre status på marknaden för parförhållanden. På hans villkor till exempel. De som inte fick eller får knulla när han och hans likar väl frigjort sexuallivet är bara förlorare och ynklingar som inte förtjänar att ha det bättre, när de inte förstår sig på att ta åt sig när det är frihet. Att det bara är frihet och frigörelse för en del, och att resten, vi män av lägre status som aldrig får njuta av "frigjordhetens" frukter på något sätt, skulle ha objektiv anledning att längta tillbaka till tiden före frigjordheten, kommer män av hans sort aldrig att begripa.