Too bad, Earl Grey

Earl Grey, det tredje hjulet på bimbokollektivet Tiramisu, påstår någonting så absurt som att här i Finland vill ingen tala svenska med en person som har finska som modersmål och vems svenska inte är perfekt. Lögn och förbannad dikt. Men tydligen har hon inte kunnat uppföra sig som man bör i finlandssvenskt sällskap. Skulle jag själv ha svenska som modersmål - vilket jag inte har: det var först som tonåring jag på riktigt lärde känna min svenskösterbottniska släkt - så skulle jag känna mig djupt irriterad över att folk bara vill utnyttja mig som sparringpartner för att plugga språket i stället för att tilltala mig som människa. Finnar brukar ha den inställningen till finlandssvenskar, och sen har jäklarna till och med fräckheten att gnälla, att hurrina tror sig vara förmer, att de är ovänliga, rasister och fanken vet vad annat. Om Earl Grey är så jäkla dum, lat eller berövad normal mänsklig nyfikenhet att hon aldrig orkade gå på bibban och läsa svenska böcker där så kan hon vara bergis på att jag inte kan hysa den minsta sympati för henne. Jag växte upp i mörkaste Savolax, så långt borta från svenska språket och kulturbygderna som man kan i det här landet, och ändå fanns det tillräckligt mycket svenska på teven och bibban för att väcka mitt intresse. För att inte lära sig svenska i det här landet måste man antingen vara kliniskt retarderad eller en rasistiskt svenskätande skurk. Jag kan tänka mig att Earl Grey uppfyller bägge kriterierna, hon skiljer sig inte nämnvärt från de två andra äckliga kräk som skriver i samma blogg.