Ute i regnskogarna

Det är regnskogsväder: om det inte regnar så är det tryckande hett, så tryckande att man inte orkar göra något. Vad värre är, misstänker jag att hettan framkallat en inflammation i den där tandstumpen som jag borde ha låtit dra ut för längesen. Till all lycka har jag både tid och pengar att gå till tandläkarn. Det enda som eventuellt fattas är mod, som vanligt.

Jag borde ha varit lite försiktigare med pengarna, men ändå gick jag och köpte Katja Kallios roliga, men ruskigt dyra Tyypit - hur fan täcks de kräva tjugufem euro för en bok på mindre än hundrafemtio sidor! Idén är inte längre särskilt originell - för första gången såg jag någonting liknande i Peter Roseis Menschenkompass när jag var sjutton - och karakteriseringarna känns allt mer framtvingade mot slutet av boken. Undrar om jag borde försöka mig på en liknande form när jag väl skriver min studie om "Unga Kvinnors Fascistiska Ondska".

Borde göra något åt avhandlingen. Läste i dag Andrzej Alberts Polenhistoria, men tyvärr har den där nya Schlesienhistorien visat sig vara så tråkig, att det är ett lidande att läsa den: det främsta skälet är, att författarna med en entusiasm värd en betydligt bättre sak vältrar sig i de lindrigt sagt triviala småkrig som de schlesiska furstarna på medeltiden utkämpade. Tyvärr förefaller det inte finnas något annat sätt att förklara varför Schlesien på sin tid tillföll Österrike-Ungern.

Popioleks gamla Schlesienhistoria, även om den tillkom på sjuttiotalet, när Partiet (i Polen hette det Polens Förenade Arbetarparti, ty på ett liknande sätt som i Östtyskland gick propagandan även i Polen ut på att framställa det styrande partiet som ett resultat av hela arbetarrörelsens frivilliga förenande) ännu styrde och ställde, var såtillvida bättre att den faktiskt hade bra kartor. I en av kartorna visades också språkgränsen - dvs. femtioprocentsgränsen - mellan polsk- och tysktalande, och att den nya historieboken inte visar den gränsen, betyder det nu att Popioleks siffror härstammade från en tvivelaktig källa?

Det är förresten intressant att Popioleks bok i sin behandling av tiden före Polens självständighet tenderade till mycket nationalistiska tongångar. När folk i dag diskuterar det gamla Östeuropa, är det vanligt att de föreställer sig nationalismens roll i dessa länder i en rätt så verklighetsfrämmande dager. Hade Finland blivit en såkallad folkdemokrati, skulle t ex svenskans ställning med all säkerhet ha attackerats, och det på precis likadana vulgärnationalistiska argument som man gör i dag. De bolsjevistiska regimerna i Östeuropa, inte minst i Polen, förstod mycket bra att den nationalistiska pöbeln måste få avreagera sin ondska på någon, och finlandssvenskarna skulle ha varit ett naturligt föremål för sådana emotioner - på ett liknande sätt som "tyskarna" var ett legitimt hatobjekt i det kommunistiska Polen. Genom att demonisera svenskarna och bannlysa svenska språket hade man ju kunnat göra den svenska televisionen - med dess motsvarigheter till vad "K-kaupan Väiski" i finsk teve var för esterna i vår verklighet - mindre lockande, eller åtminstone mindre begriplig, för finska åskådare.