Mauri Sariola, fortsättning

Mauri Sariolas popularitet har också varit en generationsfråga. Krigsupplevelsen var det om någonting, och Sariola brukade i sina böcker framställa just krigsveteranerna i en lämpligt heroiserad dager: kanske inte som övermänniskor - så fåfäng var väl inte ens han - men åtminstone som rätta virket för positiva hjältar, som det hette i Sovjet. Förresten, både Sariola och alla andra underhållningsförfattare med ett politiskt budskap är typiska representanter för socialistisk realism, eller som jag själv kallar det, "optativism". Definitionen för optativism har jag upprepat för alla mina kompisar och akademiska mentorer i all oändlighet, men om jag ännu inte hunnit blogga ner den, så har ni den här: Optativismen är den lojala och välanpassade borgarens naturliga konstriktning: den går ut på att framställa det ideologiskt önskvärda som realism och verklighet. När "borgaren" - och även en sovjetisk partifunktionär med ett mysigt privilegierat liv var i högsta grad en "borgare", burzjuj, oberoende av vad han själv måtte påstå (och det var faktiskt en artonhundratalsborgares liv som den sovjetiska revolutionen ville erbjuda proletärerna) - ser konst som inte är föreställande, så beskyller han konstnären för obegriplighet och elitism; men ser han en realistisk framställning av sådant liv som enligt hans ideologiska uppfattning (och eftersom han som "borgare" per definition är en sådan samhällets stöttepelare, är det också den rådande ideologins uppfattning) inte förekommer hos "oss", så kallar han det för äckelnaturalism som i sin framställning av verkligheten betonar fel saker och fel del av verkligheten. Han är nöjd bara med sådana konstverk som framställer verkligheten så som han själv anser att den borde vara (märk väl, inte är utan borde vara). Namnet "optativism" baserar sig på optativ, en språkvetenskaplig beteckning för grammatikaliska former - verbformer - som uttrycker en önskan ("ja må han leva uti hundrade år").

Det som i Sariolas optativistiska värld var ideologiskt önskvärt var att krigsveteraner var bättre människor, stod moraliskt högre än resten av samhället och hade ädlats och krönts av sin krigsupplevelse för all framtid. Och givetvis gillade veteranerna den här grundidén och köpte och läste hans böcker. Även de veteraner - majoriteten, tror jag - för vilka det inte var deras främsta identitetsbildande faktor att vara veteran tjugofyra timmar om dagen, och som säkert kunde läsa Sariola utan att ta honom på mera allvar än man vanligen tar en sån underhållning som smickrar ens egna generationsbundna fördomar eller reflexer.

Vad sedan gäller Sariolas popularitet i utlandet, som alltid varit en gåta för finska kulturknuttar - och som säkerligen också övertygat Sariola om att han (på ett generiskt, metafysiskt sätt) "har rätt" - tror jag mig kunna förklara det också. Jag tror faktiskt att det på ett visst sätt hängde ihop med hans stil, som är "internationell" i den bemärkelsen att den är mycket starkt påverkad av den styltade och tillgjorda översättningsfinska som karaktäriserade tidiga finska utgåvor av utländsk underhållningslitteratur. Den generation som läste och gillade hans böcker förutsatte antagligen att en bok skall vara skriven på fint språk, dvs. en onaturlig bokiska var någonting karaktäristiskt för litteratur.

När Sariolas böcker sedan översattes till de språk som hans stil hade tagit så mycket intryck av - när de så att säga översattes tillbaka till franska och engelska - kändes det "europeiska" elementet i dem inte längre störande. Det som på finska bara var ett tvångsäktenskap mellan grov bondefinska och skitförnäm välskhet, blev i översättningen en exotisk blandning av preciösa uttryck som på kontinentala språk inte lät hälften så onaturliga som på finska - och exotiska finska vardagsdetaljer som översättaren säkert gjorde sitt bästa att integrera i sitt språk. Översättningarna kändes säkert mycket mera koherenta, förfinade och välredigerade än originalet, inte minst för att översättarna givetvis åtog sig att avlägsna sariolas stilistiska löjligheter, "tre mans trion".